Det där är ju mest en smaksak egentligen. Jag har olika raser därför att jag är ny på höns och vill prova lite olika sorter för att veta vilken/a som passar mig. Få lite erfarenhet helt enkelt.

Ska man ta kycklingar och sälja kan det ju vara bra att ha en tanke med sin avel för att lättare få kycklingarna sålda tänker jag. Har man tex en renrasig tupp och olika hönor kan det vara bra om man har hönor som är ganska olika - tex ha olika äggstorlek/färg eller ser väldigt olika ut, så att man har en aning om ungefär vilka kycklingar som kommer från vilken höna - och därmed vad det är för raser i.

Det tråkiga med att ha en ras är väl att det finns SÅ mycket att förälska sig i. När man ser något som man känner att man verkligen vill ha, eller får ett jättebra erbjudande om en ras som man tycker är vacker/spännande så är det tråkigt att inte kunna köpa den.

Jag känner själv att jag skulle vilja ha en renrasig tupp så att jag kan få renrasiga kycklingar av någon ras, men sen kanske ha ett par araucana eller nåt annat också vars ägg jag kan skilja från de andra så att jag kan få renrasiga kycklingar och kanske tom ha genbank i framtiden. För det roliga med att hålla på seriöst med en ras är ju att man kan köpa djur för att få en mångfald bland sina kycklingar, få vara delaktig i att bevara en ras och upptäcka nya saker med den.

Men mitt råd är att låta din man få prova en annan ras också om han vill det - för hans intresses skull. Det är ju inte värre än att ni säljer dem om de inte passar er sen.

Jag har en flock med många olika raser, tycker det är jätte kul med alla olika färger och former på både ägg och hönor, temperament och egenheter. 

Man kan blanda hur som helst efter tycke och smak, (och utrymme förstås ;)). Man får flera olika äggfärger. Och ska man inte avla rasrent utan går efter att få fram trevliga höns så kan man välja tupp bara efter utseende och temperament.

Man bör ha en mindre tupp om man har mindre hönor, annars blir dom rätt hårt åtgångna av tuppen om han är för tung. Självklart finns det försiktiga tuppar också men risken är ändå stor att hönorna kan skadas.

Det är bra om man anpassar hönshus/hönsgård så att mindre höns har en chans att gömma sig om dom större jagar efter dom.

Vill man då kläcka fram kycklingar rasrent så måste man skilja på dom 3 veckor och sen börja samla ägg för att vara säker på att det blir den tuppen man valt som är "pappa tupp". Om man nu inte har en ras i flocken vars äggfärg man känner igen, och bara en tupp i flocken (av samma ras). Då kan man ju vara säker på att det är rasrent.

Ska man ha flera tuppar tillsammans så kan det bli lite trixigare, man kan få hålla på att byta ut tills det fungerar. Bäst är det kanske att sätta ihop ungtuppar som inte blivit könsmogna och så får dom växa in i sin rangordning. Men det är klart, i vissa fall kan det funka ganska direkt också oavsett ålder och andra fall slåss dom direkt. Det varierar ju och är individuellt.

Ja det var det jag kunde komma på nu.. :-)

Jag har hönor av några olika raser, maran, hedemora, appenzeller, blomme och araucana, men jag kommer bara att ha tupp av araucana så jag vet att de turkosa äggen är rasrena:) Det är ju fördelen med olikfärgade ägg.